Gungan

”Jag har tänkt på vad du sade sist jag var här. Att jag var en bortskämd - eller inte just det” och hon kände kinderna bli mer röda, för kanske var det någon liten sanning i det, för det hade gjort ont när han sagt så och sanningar gör ont ibland. ”Men du undrade vad jag skulle gjort om jag inte träffat Jacob?”
   Peter nickade.
   ”Jag vet inte. Och det är spännande att inte veta, för då kan vad som helst hända. Men jag vet i alla fall en sak, och det är att jag vill kunna sitta som vanligt om somrarna och gunga på gungan i den stora lönnen på baksidan av mina föräldrars hus. Det låter kanske barnsligt, men så är det. Fara fram och tillbaka samtidigt som jag ser rosorna runt omkring mig. Känna doften från dem, den där söta. Som honung. Då känns allt så bra. Sen spelar det inte så stor roll vad jag gör annars, bara jag är lycklig. Så när jag sitter där känner jag ingen som helst oro över någonting. Och jag känner mig fri, precis som en fågel.”
   Fången log lite, men inte hånfullt som han gjort innan, utan på ett annat sätt. ”Känner du dig inte det nu, fri och lycklig? Det borde du göra, den där Gold kan väl ge dig vad som helst.”