Jacob

 

 

 

 ”Jag är säker på att Arabella kan tillföra mycket till företaget”, Jacob log mot henne med huvudet högt. "Ni har en underbar dotter, Vera och Aron. Jag skulle vilja att vi skålar för henne, och mig, och för vårt kommande bröllop”, sade han och höll nu även sitt glas högt.
   ”Skål”, sa de alla i kör, klingandes mellan de fladdrande ljusen som lös upp allas leende ansikten.
   ”Men ni har mycket att planera och stå i nu, men vi ska hjälpa er med allt vi kan, eller hur Henry?” sade Sylvia och ställde ner sitt glas.
   ”Naturligtvis, naturligtvis”, svarade Arabellas blivande svärfar och klappade lite lätt på kavajen där innerfickan satt och plånboken troligtvis låg.
   ”Är gästlistan klar än?”
   ”Ja, den blev klar förra veckan så inbjudningarna ska skickas ut snart, men jag låter några anställda på kontoret ta hand om det. Vi blir lite över 300”, sa Jacob och Arabellas mamma hostade till som om hon satt drickan i halsen. Hon vars restaurang skulle stå för kostnad och lagning av all mat och tårtan.
   ”300 gäster, vilka är alla de här personerna?”
   ”Åh, det är mina släktingar, Arabellas släktingar. Människor inom företaget, våra kontakter. Mina gamla klasskamrater, Arabellas gamla klasskamrater och bekanta”, sade Jacob med en ton som uttryckte att det inte alls var så särskilt många.